Resebrev 33
Australien
2008-10-21
Den 19 oktober på morgonen var det dags att segla vidare. Efter att ha passerat
passet satte vi segel. Full stor och spirad genua. Vi hade bra vind med 6-7 m/s
och vi gör god fart. Fram mot 13.00 tiden kommer det upp mörka moln vid
horisonten och jag tar in två rev i storen. Det blir ingen hård vind utan på
natten tar vinden slut istället och vi får motorera. Vid lunchtid kommer vinden
tillbaka och vi kan sätta allt vi har igen och har en fortsatt bra segling.Tyvärr så håller inte alltid det goda i sig utan på natten satte det till att
blåsa igen kraftigt. Sydost 15-18 m/s så det var bara att ta på sig
säkerhetsselen och kasta sig upp på däck och ta ner storen. Det blir fortsatt
hård vind men stundtals är vi uppe i 8-9 knop. Så har höll det på, mycket vind
ingen vind och till råga på allt så lossade en bult till vindrodret. Det var
bara att ta ner storseglet för att minska påfrestningarna på ro. Detta skedde
under dagen så det var ingen större svårighet att fixa detta. Med snören,
eltejp och ståltråd så kan man laga det mesta. Så gjordes nu också och
vindrodret fungerade igen.På fjärde dagen hörde jag någon ropa på VHFén, "sailingvessel,
sailingvessel do you copy me".
Jag gick upp i sittbrunnen och tog en titt runt horisonten och mycket riktig ca
4 sjömil bort var det ett containerfartyg som ropade på oss. Vi svarade honom
och pratade lite om varje. Han undrade om det var en regatta på våg mot Nya
Caledonien eller om jag var själv. Jag svarade att vi var själva men bakom oss
ett par dagar kan finnas ett par båtar till. Ibland gör man regattor mellan de
olika öarna och det visade sig att han hade kappseglat själv i unga år i en
470.Sista dygnet som vi hade fick vi tyvärr sydvästlig vind 12 m/s. Det var jobbigt
för nu kunde man se land och vi kunde inte hålla kursen. Vi hade beräknat att
komma fram till Havanna pass på morgonen när tidvattnet var på väg in men på
grund av motvinden så kom vi fram på natten och fick ligga bi tills gryningen.
När det första gryningsljuset kom gick vi in i passet och det var lite som att
vara i en tvättmaskin. Ström och vind mot varandra gjorde att vi knuffades
omkring lite men det varade bara någon timme sedan var vi igenom. Vi var ganska
trötta nu och vi kom in på lördag morgon. Det betyder att vi inte vill klarera
in eftersom vi får betala övertid utan vi ankrade upp i en liten vik och vi
kunde äta lite och sedan gå och lägga oss för att sova ut och båten gungade
ingen ting.Nästa morgon som var den söndag hade vi en riktig slapp dag. Vi tog igen oss
ordentligt, badade och hade det skönt. Senare på eftermiddagen gick vi vidare
till en annan fin vik och som låg närmre Noumea som är huvudorten och där vi
skall klarera in. Här hade vi också en fin dag.På måndag morgon var det då dags att bege sig till Noumea. Solen från en
molnfri himmel och bra vind gjorde att vi hade en perfekt segling hela vägen.
Strax innan vi var framme ropade jag upp Port Moselle och anhöll om en plats
vid besöksbryggan. Jag fick klartecken att gå in och en man hjälpte oss att
förtöja ordentligt. Strax efter det att vi förtöjt kom alla berörda myndigheter
ombord och gjorde sin kontroll och fann inget anmärkningsvärt utan vi blev
godkända och kunde gå iland.Nu märkte vi att vi var på en plats som Frankrike hade inflytande på. Har var
rent, snyggt och dyrt samt här fanns många franska bilar och affärerna hade
fina fräscha varor och diskarna var långa och välfyllda. Det fanns en mycket
fin marknad också som hade grönsaker, frukt, kött och fisk och den var öppen
alla förmiddagar i veckan. Efter ett par dagar i marinan gick vi ut och lade
oss på ankringsplatsen. Tyvärr så var ankringsplatsen fylld av fasta
förtöjningsbojar och det är ingen god kombination. Man har oftast längre
ankarkätting än bojkätting och då svänger man runt olika och kan då lätt komma
i kontakt med grannbåten. Det fick till följd att vi fick ankra om ett par
gånger.Nu gällde det att se så att vårat visa var klart. In på första bästa
internetcafé och kolla. Det visade sig att de ville ha kompletterande uppgifter
och som vi skickade in till dem. När det gått en vecka och vi inget hade hört
blev vi lite nervösa. Nu började vi skriva till dem och undra vad som inte var
bra med vår ansökan. Vi fick inga svar men efter ytterligare några dagar så var
Millas visa klart men inte mitt. Mera skriverier och till slut ett par dagar
senare var mitt visa också klart. Vi hade nu varit i Nya Caledonien i två
veckor och tyvärr så hade den mesta tiden gått åt till att fixa visat så vi
hade inte hunnit med att se så mycket av ön. Vi hann i alla fall med att
bevista en konsert i kyrkan. Det var 3 olika körer med olika stilar, dels
populärmusik, lokal musik och sist klassiskt. Det var mycket fint att lyssna
till. Vi var också och tittade på deras kulturcentrum som var en intressant
byggnad och som låg väldigt fint vid vattnet. Vi hann också med och tittade på
deras botaniska trädgård. Här kunde man på ett enkelt sätt se deras fauna och
djurliv. Det fanns också en fin promenadstig genom regnskogen. Självklart har
vi också varit och tittat på de olika marknaderna som har varit här. Marknader
där de olika regionerna har haft var sin dag i parken och visat upp sina
alster. Vädret har också varit på vår sida med mycket solsken.Nu var det hög tid att lämna Nya Caledonien och segla vidare till Australien.
Vi är inne i mitten av november och orkansäsongen närmar sig. Nu väntade vi
bara på ett bra väderfönster. Under tiden vi gjorde det passade vi på att klarera
ut och skicka ett mejl till tullen i Australien för att meddela när vi
troligtvis skulle vara framme. När detta var klart gick vi tillsammans med Roxy
ut och lade oss i en fin vik. Här låg vi i två dagar innan vi bestämde oss för
att gå vidare. På måndag morgon drog vi upp ankaret och vinkade adjö till Roxy.
Nu blir det inget mer "mexican train spel". Mexican Train har vi
spelat många gånger tillsammans. Mexican Train är ett spel som man spelar med
dominobrickor men har upp till tolv prickar.Kursen sattes nu mot Bundaberg i Australien. Resan över havet var mycket
varierande. I början hade vi bra vind men sedan blev de svagare och svagare.
Stundtals hade vi mycket regn också och då vred vinden fram och tillbaka så det
blev en hel del motorgång. Tack vare motorrerandet så höll vi tiden och natten
till måndagen gick vi genom passet mot Bundaberg och kl. 09.00 på måndag morgon
ankrade vi upp vid karantänsstationen. Efter en timma blev vi uppropade av
marinan och bad oss komma till bryggan. Ombord kom de olika myndigheterna och
gick igenom båten. Innan hade vi blivit uppskrämda av andra seglare att
myndigheterna i Australien går igenom hela båten och river upp allting. Tre
personer kom ombord, pratade lite med oss och fyllde i några papper och sedan
var allt klart. Nu kunde vi ta ner den gula flaggan och titta oss omkring på
marinan. Det var en fin marina med bra bekvämlig så här stannar vi i alla fall
en vecka.Dagarna i Bundaberg var fyllda med uppgifter för oss. Som tur var så fanns det
en liten buss som gick in till staden varje morgon för vid marinan där vi låg
fanns inte mycket av affärer. Inne i stan köpte vi färskvaror. Maten är inte så
dyr som vi först trodde utan godkänd. Att äta ute är inte heller så dyrt så det
gjorde vi ett par gånger. Vi bokade också hemresa och det gör vi i slutet av
november och kommer tillbaka i slutet av februari. Vi bokade också en ny plats
i en annan marina som ligger inne i stan så det blir roligare att ligga här när
vi sedan kommer tillbaka.Det är nu slutseglat för denna säsongen och sammanfattningsvis så har det varit
en fantastisk säsong. Vi har upplevt otroligt mycket både av länder och
människor och haft många roliga stunder tillsammans med andra seglare.Som sagt, nu blir det ett uppehåll på tre månader men sedan kommer vi tillbaka
igen och berättar om vår fortsatta segling. Då bär det förmodligen av mot Asien
och röda havet.Ha det bra tills vi hörs igen.Milla o Hans på Blue Marlin.