Resebrev 26
Galapagos
2008-03-24
Tiden i La Playita fördrevs med de sista förberedelserna. Det sista skulle
inhandlas och det blev ett par turer in till Panama city. En taxiresa in till
stan kostar ungefär 3-4 US dollar men har man varit på shopping så ser
taxiförarna att det är omöjligt att få med sig allt på bussen så då kostar
samma resa fast tillbaka mellan 8-10 US dollar. Så går det till här och man har
inte mycket att sätta emot.Vi hjälpte också Crux igenom kanalen så nu har vi gått två gånger igenom
Panamakanalen. Peter på Harmony som hjälpte både Crux och oss har säkert gått
igenom kanalen ett tio tal gånger. Denna resa var lika fantastisk som när vi
gick igenom.Nu var det dags för utklarering men det fattades ett zarpe (tillstånd att få gå
från Colon till Panama city). Detta skulle vår agent i Colon fixa men jag fick
det aldrig innan vi lämnade Colon. Nu började ett väldigt jagande efter detta
papper. Många telefonsamtal och många löften från vår agent att detta skulle
komma. Vi hade bestämt oss för att gå på söndagen 9 mars men jag kunde inte gå
om jag inte hade detta zarpe. På fredag kväll kontaktade jag en annan agent som
för en kostnad av 80 US dollar fixade allt. Både tillståndet att få gå från
Colon till Panama city och tillstånd att få lämna landet. På lördag eftermiddag
då mitt zarpe från Colon skulle komma ringde de och sade att de inte kunde
komma förrän på måndag för kontoret var stängt. Nu var jag bara förbannad på
alla dessa löften men nu brydde jag mig inte för jag hade alla papper klara för
att gå på söndag morgon som vi bestämt.Kl. 06.00 efter frukost drogs ankaret upp. När vi satte segel så trillade det
ut ett fågelbo. Det måste vara ett tecken på att man legat still för länge.
Första stoppet var en ö i ögruppen Isala Perlas. Det var 35 sjömil dit så det
tog hela dagen. Väl framme ankrade vi upp i en liten vik och badade.Nästa dag satte vi kurs mot Galapagos. På vår väg såg vi på avstånd en liten ö.
Denna ö skulle inte vara här enligt sjökortet så upp med kikaren och kolla. Det
visade sig vara en stor samling av sjöfåglar som dök i havet. Här är nog mycket
fisk tänkte vi. När vi närmade oss dök det upp en stor val alldeles framför
båten och någon minut senare dök en annan val upp ett par meter vid sidan av
båten. Det lät som när en lastbil bromsar när de blåser ut sin luft. Där var
mängder med delfiner också som tillsammans med valarna fiskade och fåglarna tog
för sig av överflödet av fisk som kom upp till ytan. Detta var ett fantastiskt
skådespel. De första dygnen var vindarna bra och vi gjorde god fart, cirka 5 knop och
ibland rusade det upp till 7,5 när det kom rejäla vindbyar. Ju mer vi närmade
oss ekvatorn så blev vindarna svagare och svagare. Det var bara att starta
motorn och köra på. Vid varje liten vindkåre så åkte genuan ut och vi försökte
segla. Jag har nog aldrig rullat ut och in genuan så mycket som nu. En natt i
skenet av en halv måne kände vi att vi körde på något. Det var ingen smäll utan
mer något som man nuddar vid. Vi såg något som gled efter sidan på båten och
kände samtidigt en vidrig stank. I skenet från månen såg vi då att det var en
stor val som vi kört på. Nu får vi väl oss ett riktigt slag av stjärtfenan
tänkte vi men inget hände. Så illa som den luktade var den säkert död, sa
Milla. Antingen sov den väldigt hårt eller också vad den död. Vi hade tur i
alla fall för hade vi kört på den tvärs vet vi inte vad som hade hänt.
Den 17 mars kl. 20.10 passerade vi ekvatorn. Vi skålade i ett glas vin och
hörde att någon gick på däck. Aha, tänkte vi det är Neptun som hälsar på. Men
det visade sig att det var havsgudinnan Afrodite som kom på besök och döpte
oss. Vi frågade var Neptun var men honom hade hon aldrig hört talas om. Vi
tackade för besöket och önskade henne lycka till innan hon försvann i havet
igen. Som tur var hann vi ta ett kort på henne.Resan fortsatte i svaga vindar och vi spejade efter varje vindkåre som kunde
öka farten i vårt seglande. Tyvärr blev det inte bättre utan det blev en hel
del motorgång.Den 18 mars kl 18.30 går ankaret i. Vi ankrar i Wreck bay på ön San Cristsobal.
Här låg Crux och Roxy när vi kom in. Ankaret hade nästan inte fastnat förrän vi
fick besök av hamnkapten och någon från hälsoministeriet. Det blev en väldig
massa förhållningsorder vad vi fick och inte fick. De kollande också vårt
medicinförråd, våra nödraketer och båtpapper. En annan person som dök upp var
Fernando som erbjöd sig sina tjänster och vi behövde diesel så det beställde
vi. Vi behövde 50 gallons och det skulle han komma ut med nästa dag.Nästa dag var det att ta en båttaxi in till stan för att fixa de andra pappren.
Vi var tvungna att använda en agent för dessa göromål, detta kostade 150 US
dollar. Mycket pengar för nästan ingen ting. När detta var klart var det dags
att titta på byn som var en välmående by. Det var rent och snyggt. Det märktes
att turismen spelar en stor roll här. Det var många förrättningar som sysslade
med dykning, snorkling och utflykter. Människorna var också mycket vänliga och
hjälpsamma.Vi hade bokade nu en utflykt tillsammans med Crux och Roxy för att titta på
djurlivet och naturen. Alfredo fixade detta och på långfredagen bar det iväg
med en jeep. Det var en mycket trevlig rundtur som vi fick vara med om ock vi
såg jättesköldpaddor, havsleguaner, sjölejon och mycket av vad de odlar på ön.
Vad sjölejon beträffar så har vi dem vid båten hela dagarna. Vi har ingen badbrygga
på vår båt så vi klarar oss bra men de som har detta har påhälsningar hela
tiden. De vill gärna krypa upp där och slöa. De luktar inte speciellt gott och
de för ett hiskeligt liv hela tiden.Vad man än skall göra så kostar det pengar här så vi ligger nog inte kvar så
länge till innan vi seglar iväg mot Marquesas. Först skall vi fira påsk och det
gör vi tillsammans med Crux och Roxy. Nästa resebrev från oss blir från
söderhavet.Ha det bra tills vi hörs igen.Milla o Hans på Blue Marlin.